Noel ska bli storebror, vår lilla påg storebror, helt ofattbart.
Jag har börjat få mycket sammandragningar, när jag gått upp för trappan, när vi gått en promenad, om jag står för länge eller lyfter något. De gör inte ont men de känns. Men det är ju ett tecken på att vi går mot slutet :)
Sjukskriven ca 2 veckor till för min depressiob, sen är det nytt läkarbesök och ny bedömning. Kuratortid dagen efter. Känns så skönt att ta tag i allting, när prinsessan kommer vill jag att hon ska komma till en välmående mamma.
Jag får höra att jag varit och är väldigt bra på att dölja hur jag mår. Ingen verkar riktigt förstå eftersom jag verkat må bra till det yttre.
Jag är så glad att jag har min älskade familj, vad hade jag gjort utan dem? Jag älskar dem så mycket. Peter är den som tog tag i det och tog kontakt med min barnmorska och som alltid finns och står ut med mig. Noel som alltid ler mot en och ger en pussar och kramar, allt känns så mycket lättare då. Prinsessan i magen som ger mig små kärleksfulla puffar varje dag (mellan de gigantiska som gör ont hihi) och givetvis Ceyzee; mitt lugn och som lyssnar och lyssnar men aldrig tittar snett.
Jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar